Success_Star: februari 2014

Foto: Michal Dzurik

Resan som går till historien

Efter att ha tränat hårt i två månader var det nu äntligen dags för avfärd mot Nice med mellanlandning i Bryssel. Det var jag och Lasse som åkte tillsammans och skulle inte möta upp Marklund förrän i Nice.

Resan gick smärtfritt för en gångs skull och väl i Nice hämtades vi upp av arrangörerna. In i minibussen och 5 minuters resa senare var vi på hotellet. Premiera Class hotell eller dyligt, i standard med Formule 1 men gör inte så mycket då man inte är så mycket på hotellet en sån här resa. Då Marklund var försenad tog jag och Lasse en promenad för att hitta stranden. 15 min senare stod vi på en strand, inte sandstrand men va fan, man kan inte vara kräsen i januari.

Vi mötte upp Marklund på hotellet och vi kördes till boulodromen Henri Bernard. En mindre hall med 10-12 banor. Underlaget var asfalt med 5 cm grus ovanpå. Vattnades efter varje omgång och det gjorde banorna mjuka på vissa områden medans 10 cm bredvid var det hårt som betong.

Lottning
Kastade lite och sen var det dags för inmarsch, tal och lottning. Långrandigt som vanligt men lottningen skulle bjuda på galen dramatik. Med en liten klump i magen såg man hur grupperna delades upp och där de stora bouleländerna hamnade "alla" i samma grupp. När det var det dags Sverige var det antingen grupp A med Ryssland, Tjeckien, Slovakien, Mongoliet, Australien eller grupp B med Belgien, Frankrike, Thailand, Tunisien och Italien... Grupp B here I come!

Kändes sådär vi första anblicken men när det hade sjunkit in så var det en bra lottningen om man bara kunde hålla sig topp 8 i gruppen av 14 lag. Min första motståndare skulle bli Wales, lördag morgon 10:00.

Gruppspelet
På pappret en lätt match och så skulle det även bli på gruset. Vann med 13-6 och fick nu möta Tyskland som skulle bli en tuff match enda in i kaklet! Tog igen ett 4-9 underläge och hade näst sista rundan chans att skjuta hem matchen, men dubbelbom och ett till tysken. Rundan efter slutade med hängkalle och fetkalle för match. 2-0 i vinster och nu skulle jag bara behöva vinna en till för att gå vidare till A-slutspel. Nu kom den stora utmaningen, Khaled Lakhal, Tunisien. Hamnade snabbt i ett underläge med 4-10 då han utnyttjade min brist på bra skott till fullo. Kämpade mig tillbaka, 9-10 då jag hade chans till att gå ikapp och förbi men icke. Dagens första förlust var kommen, 9-13. Två chanser kvar till avancemang.

Mardrömsmatchen stundade
Nu stod en stor kille, både till kroppshydda och personlighet på andra sidan banan för att stoppa mig att nå delmål 1 under helgen, A-slutspel, Norges stolthet, kvartsfinalisten från EM's presicionsskytte, Benny Bel-Lafkih!
Fightingface på, denna match ska inte slarvas bort, ska ge allt för att krossa honom så stort som möjligt. Boooom! 85%'igt spel från mig gav en 13-3 seger! Sista matchen skulle inte ha någon betydelse för vidare spel, möjligtvis lottningen. Marklund kom med förslaget att spela avslappnat och aningen mer attack mot mina nästa motståndare. Jag gick med på det men efterhand skulle jag gett allt med mitt spel men aja, som sagt, kvittade. Blev dagens snabbaste match och rent utsagt, tråkig. Vem mötte jag då? Dylan Rocher. Resultat? 1 j-vla 13.

Väntan...
Middag och sen skulle vi ta oss till hotellet men det var svårare sagt än gjort, en och halv timme innan vi fick plats i sjumannabussen som slussades spelare från hotellet och banan. Åttiofem personer, en buss, well done...

A-slutspel, på riktigt
Innan vi lämnade hallen på lördagen fick vi se lottningen inför resten av turneringen och min lott hamnade på att möta Kanada. Denna skulle vinnas till varje pris, kvarten vore grymt att ta sig till. Kanadensaren hade inget att sätta emot mig i denna match och jag vann enkelt med 13-3 efter 78%'igt spel.

Kvarten. Wow. Snälla, en enkel lottning nu. Nej... Claudy Weibel, fd världsmästare och VM och EM medaljör i så väl trippel som skytte. Han hade just slagit ut Franck Millo, Monaco, som gick genom gruppspelet med 5-0.
Vad ska man säga? Jag tog kommandot direkt och utnyttjade Weibels alla misstag. Blev en kamp in i det sista. Hade även här två skott för match men det blev miss ännu en gång. Matchen avslutades med att Weibel la en kula 50 framför, jag missade skott, knorrade in en kula bakom denna. Weibel hade nu två kalle match, sköt dock eget i första. Sen träff men lämnade mig med 2 m för att lägga in matchen på. 13-10.

Semifinal = Medalj
Nu var glädje stor, jag kommer att ta medalj vad som än händer. Ställdes mot Lahkal precis som i gruppspelet och nu var det dags för revansch. Dock var känslan lite sisådär inför detta, inte kan jag ta mig till final...? Det var att slå bort dessa tankar illa kvickt, chansen fanns där, för en internationell final.

Detta blev en semifinal att komma ihåg, bra spel från oss båda, där jag börjar med 7-0, sen han 8-2 och ställningen var 9-8 till mig. Brons eller mer, nu skulle det avgöras. Vid ställningen 11-10 kan jag rulla in en tvåa och vinst!

Final - Är det verkligen så?
JA! Hade krigat mig till final mot Dylan Rocher, världens nu bästa boulespelare. Fick vara med om en inmarsch, tal i 45 min innan krossen började...1-13. Jag hade mina chanser men då Dylan spelade på mina skott blev det spel mot ett mål och jag fick nöja mig med silver. Vilket jag gör.

Man har pratat om att man ska spela en sån här stor final, "-Spelar vi VM final så kommer vi vara lika glada, vinnare som förlorare..." Det stämmer nog fan. Visst var man besviken att man inte vann, men när man tänkte efter så kan man bara vara nöjd.

Helgen avslutades med bankett och utgång med Norge, riktigt sköna killar. Champagne och massa skratt avrunda detta mästerskap.